Könsstympning

Könsstympning av flickor och kvinnor görs för att kontrollera flickors och kvinnors kroppar och sexualitet och har bland annat att göra med föreställningen om att mäns och familjers heder är kopplad till kvinnors och flickors sexuella beteende. Könsstympning är ett grovt övergrepp och ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Könsstympning förekommer i många delar av världen - bland annat i cirka 30 länder i Afrika, i vissa länder i Mellanöstern och i Asien. Omkring 3,9 miljoner flickor könsstympas varje år.

Det är oftast flickor som är mellan 4 och 14 år som könsstympas, men även spädbarn utsätts och ibland även vuxna kvinnor som ska gifta sig, som är gravida med sitt första barn eller som just fött sitt första barn. 

Riskerna och konsekvenserna av könsstympning är många, både fysiska och psykiska, till exempel problem och smärtor vid toalettbesök och i samband med menstruation, sex och förlossning. Själva övergreppet är extremt smärtsamt, görs ofta utan bedövning och med stora risker för infektioner eller att flickor dör av ingreppet. För många innebär det också starka och långvariga traumareaktioner, med svåra minnen av det som hände och skamkänslor kring sin kropp.

Enligt Socialstyrelsens rapport från 2015 kan 38 000 flickor och kvinnor i Sverige ha varit utsatta för någon form av könsstympning, varav cirka 7000 beräknas vara flickor under 18 år. Existera släppte den 6 februari 2021 rapporten ”Medan vi skärs tittar världen på – könsstympning i Sverige, en uppskattning av antalet utsatta flickor och kvinnor”. Rapporten redovisar nya siffror som visar att så många som 75 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha utsatts för könsstympning.

 

Könsstympning av flickor och kvinnor har sedan 1982 varit förbjudet enligt svensk lag, vilket gäller även om könsstympningen sker med samtycke eller i ett annat land. Påföljden är minst två års fängelse och om brottet är särskilt grovt 10 års fängelse. Det har dock varit väldigt få fällande domar i Sverige, endast fyra stycken varav den senaste i februari 2022. Tre av dessa gäller genomförd könsstympning och en av domarna handlade om stämpling, dvs. förberedelse att genomföra könsstympning.

Begreppet kvinnlig könsstympning rymmer flera olika former av övergrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska kunna passera.

Fyra olika typer av könsstympning

Världshälsoorganisationen (WHO) skiljer på fyra olika typer av könsstympning:

Typ I: ­ Borttagandet av hela eller delar av klitoris och/eller förhuden.

Typ II: Delvist eller helt borttagande av klitoris samt delvist eller totalt borttagande av de inre och yttre blygdläpparna.

Typ III (infibulation): Delvist eller fullständigt borttagande av yttre könsorganet samt tillslutning av vaginalöppningen, med eller utan borttagande klitoris.

Typ IV: Alla andra skadliga ingrepp på de kvinnliga könsorganen av icke-medicinska skäl, till exempel prickning, piercing, sticka med vasst föremål och skrapning.

Alla typer av könsstympning är en kränkning av flickor och kvinnors rättigheter.

Varför fortsätter traditionen? 

Så här skriver Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck på sin hemsida.

“Traditionen att könsstympa flickor har troligen existerat i över 2 000 år. Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men inget har med säkerhet kunnat fastställas.

Människor som är angelägna om att bevara traditionen betraktar den ofta som ett religiöst påbud. Det finns dock inget skriftligt stöd i någon religion för könsstympning.

Kvinnlig könsstympning utförs fortfarande eftersom det är rotat i den traditionella synen på kvinnors status och roll. Det anses också vara en del av den rit som ska initiera den unga flickan i vuxenvärlden.

Traditionen ses ofta som en nödvändighet inför äktenskap, då ingreppet tros bevara en flickas oskuld innan giftermålet. Det är också ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet, eftersom den sexuella njutningen minskar och kvinnan därför antas vara trogen sin man.

Trots de stora farorna för hälsan ses könsstympning som ett sätt att göra könsorganen “rena och vackra” och att flickan omvandlas till “en riktig kvinna”.”

För föräldrar kan det alltså vara svårt att stå emot de starka samhällsnormer och traditioner som råder och könsstympning görs ofta i tron om att det är det rätta. För flickorna kan grupptryck och rädsla för att bli socialt exkluderad av familj och vänner vara orsaker som gör att de själva vill könsstympas. Information och kunskap till hela samhället är vägen framåt, för att få ett stopp på könsstympning. 

STÖD OSS